Läsa böcker

Jag orkar läsa igen! Tidigare har jag inte haft ork och koncentration för att läsa böcker men nu har det äntligen vänt. Nu slukar jag böcker på löpande band och njuter av det.

Föreläsning

De senaste veckorna har jag varit väldigt trött och mina försök till bloggande har endast blivit ofullständiga utkast. I går kväll gick jag och min kompis L på en föreläsning där bl a Inga-Lill Lellky från Cancerkompisar talade. Både före och efter pratade jag med Inga-Lill och det var så roligt att äntligen träffas på riktigt. Det var ett positivt möte som gav mig extra energi.

Lättnad

I dag har jag blivit av med en börda. Jag känner stor tacksamhet och lättnad över att saker till slut löst sig. Nu finns det hopp om att kunna lämna allt bakom mig och gå vidare i livet.

Missat mycket

Jag känner att jag missat mycket de senaste åren, både på jobbet och privat. Det är väl ett friskhetstecken att jag vill göra saker igen. Problemet är bara var jag ska börja, det finns så mycket som lockar.

Fler cancerkompisar

Genom nätverket Cancerkompisar har jag kommit i kontakt med fler människor som lever eller har levt i skuggan av the big C. Vi förstår varandra och det är värdefullt.

Cancerkompisar

Genom att vara öppen med vad som hänt med mina föräldrar så har jag träffat på många med egna historier om cancerdrabbade i sin närhet. Bl a har några av mina kollegor varit och är fortfarande väldigt betydelsefulla. Några har äldre erfarenheter och andra befinner sig i liknande situationer i dag. Vi förstår varandra och det är väldigt värdefullt.

Rekyl

En av mina kompisar kallar det för rekyl, det som kommer efter dödsfallen och allt praktiskt. När man sätter sig ner och känner efter, saknar och verkligen ger sig tid att vara ledsen. Rekylen är något oundvikligt och ter sig annorlunda för alla sörjande. För min del kom den i två omgångar men då har jag även haft två förluster. Första gången fick jag rycka upp mig och ta hand om min pappa som blev sjuk och nu när han gått bort fick jag verkligen en stor rekyl av allt som varit.

Angående närstående

Nu har jag gjort min första arbetsvecka på ett tag. Jag har varit sjukskriven som följd av cancermardrömmen jag levt i under många år. Denna vecka har det stått mycket i tidningarna om just situationen för närstående till cancerpatienter. Det finns mycket att vinna på att ta hand om oss bättre och det finns många små saker som skulle göra stor skillnad.

Mina föräldrars diagnoser och sjukdomsbilder har varit väldigt olika och jag har därför träffat på många olika människor inom sjukvården. Vissa har varit underbara, andra helt okej men tyvärr finns även de riktigt dåliga. Har de valt fel yrke eller hade de bara en dålig dag? Jag hoppas på det sista.
Jag är dock oerhört tacksam för att dessa människor finns. Jag har fått en oerhörd respekt för undersköterskor och sjuksköterskor som sliter dagligen för att ta hand om våra nära och kära.

Känner mig på g

Efter en jobbig period så börjar jag verkligen vakna till liv igen. Känner glädje och intresse för mycket som jag inte orkat med innan. Jag blir så glad för mina framsteg. I går fick jag fått höra några varningens ord om att skynda långsamt. Efter mycket motvind så rullar det på ganska fort när vinden vänder, men jag lovar att vara försiktig.

- 2 kg

I kväll var det dags för viktväktarna igen. Jag hade gått ner 2 kg vilket jag är ganska nöjd med. För mig handlar det mycket om att orka laga vettig mat igen och inte bli frestad av dåliga, lättillgänglig alternativ.

Canceroffer

I dag tänder jag ett ljus och tänker på alla anhöriga som förlorat någon nära i cancer. Jag vet att just denna vecka begravs 2 personer som berör människor i min omgivning. I deras minne och även med mina föräldrar i tankarna startade jag en insamling på cancerfonden. Gåvor mottages gärna. Se länk på bloggens startsida.

Många tankar väcktes

I går kväll var jag på invägning hos Viktväktarna. Det kändes som en start på något nytt, en tid av omsorg för mig själv. I dag har många tankar snurrat i mitt huvud. Vad behöver jag ändra på? Hur ska jag bryta mina mönster?

En hemlighet

Jag har inte sagt det till så många, i morgon ska jag skriva in mig hos Viktväktarna. Det känns bra att ta tag i vikten och försöka ta hand om Mig själv för en gångs skull.

Trevlig post

I dag fick jag ett brev med ett halsband i. Tusen tack A! Jag blev jätteglad. Tack för ditt betydelsefulla stöd <3

Tillbaka

Det har varit en jobbig period för mig. Jag har haft svårt att uttrycka vad jag känner och bara påbörjat inlägg här. Nu känns det bättre och jag har påbörjat min resa på väg tillbaka efter många år i cancerns skugga. Men vem är jag efter allt som har hänt?!