söndag 24 februari 2013

Semester

I många år har jag lagt mina semesterdagar på att åka hem till mamma. Det har alltid, på olika sätt, handlat om cancer. Jag känner mig i behov av semester, riktig avkoppling. Vi har bokat in en resa i vår. Jag längtar tills dess. Det finns så mycket som jag vill se i Sverige och övriga världen men tyvärr så räcker varken tid eller pengar till allt.

onsdag 20 februari 2013

Send Me An Angel, Scorpions

Wise man said just walk this way
To the dawn of the light
The wind will blow into your face
As the years pass you by

Hear this voice from deep inside
It's the call of your heart
Close your eyes and you will find
Passage out of the dark

Here I am
Will you send me an angel
Here I am
In the land of the morning star

Wise man said just find your place
In the eye of the storm
Seek the roses along the way
Just beware of the thorns

Here I am
Will you send me an angel
Here I am
In the land of the morning star

Wise man said just raise your hand
And reach out for the spell
Find the door to the promised land
Just believe in yourself

Hear this voice from deep inside
It's the call of your heart
Close your eyes and you will find
The way out of the dark

Here I am
Will you send me an angel
Here I am
In the land of the morning star
Here I am
Will you send me an angel
Here I am
In the land of the morning star

tisdag 19 februari 2013

Mitt stöd i livet


I en värld där mycket känns orättvist och eländigt känns det oerhört bra att ha hittat kärleken. Jag har någon att lita på och söka tröst hos när det blåser kallt.

måndag 18 februari 2013

Hur hanterar du din pappas sjukdom?

Förra veckan fick jag frågan hur jag hanterar pappas allvarliga sjukdom så nära inpå mammas bortgång. Jag hade inget bra svar då och inte heller nu då jag funderat lite. Det är bara något som jag måste ta mig igenom. Det är mycket som är annorlunda denna gången och jag ser till mitt eget bästa på ett bättre sätt.

söndag 17 februari 2013

Ringa mamma

När försvinner reflexen att vilja ringa sin döda mamma? Den dyker upp lite då och då. Jag har än inte hjärta att radera hennes nummer i mobilen. 

måndag 11 februari 2013

En jobbig tid

Att mamma först hade bröstcancer och att det spred sig var ju ingen hemlighet. Men det hennes läkare sa till mig 16 månader innan hon gick bort, det visste bara jag. När jag fick det beskedet var det som någon ryckte undan mattan jag stod på. Jag grät hejdlöst och började sörja redan då. Inför mamma var jag stark och hjälpsam, den pålitliga dottern. Det kändes så oerhört orättvist att hon skulle försvinna när vi jobbat så hårt på vår relation och verkligen kommit varandra riktigt nära igen. När hon sen dog hade jag gråtit så mycket att tårarna tog slut. Jag kände mig nog mest avdomnad och trött.

Jag vill passa på att tacka alla som stöttade mig under denna jobbiga tid.

Mammas önskan

Ingen fick veta, bara jag. En börda men även värdefull information. Hon ville kämpa dag för dag. Ingen skulle få veta för risken var att folk behandlade henne annorlunda och det enda mamma ville ha var lugn och ro. Att kunna få umgås med nära och kära utan så stort fokus på hennes sjukdom.

Mamma
Jag känner att det var helt rätt att följa din önskan. Sen att det gick så oerhört fort att du försvann, det är jag i dag tacksam för. Du slapp ett utdraget lidande.


söndag 3 februari 2013

Flickan från förr

Jag har tittat på lite gamla foton och drömmer mig tillbaka till tiden utan måsten, ansvar och liknande.



Torrpaddling med kusinerna, jag längst fram.

Jag gillade skotrar redan då, här med pappas Yamaha.

fredag 1 februari 2013

Cancer

Jag hatar ordet cancer! Får kalla kårar bara jag hör det. Nu har en annan människa, som är viktig för mig, blivit drabbad. Lyckligtvis är det en lindrigare variant. Stor kram till dig!!