söndag 29 september 2013

Tacksam

Till och från under åren har jag haft sömnproblem och efter sommarens vak vid pappas dödsbädd var det helt hopplöst. Nu har lite tid gått och saker börjar falla på plats. Jag känner mig väldigt tacksam och glad för jag kan sova igen. Peppar peppar....

söndag 22 september 2013

Avslappnad

Det var jobbiga och sorgsna månader medan pappa var sjuk. Det är klart att jag är ledsen nu men det är även en stor del lättnad. Andra säger att det syns på mig, att jag är mer avslappnad.

onsdag 18 september 2013

Tragiska öden

När pappa var 30 år förlorade han sin pappa i cancer. Nu är jag 32 och har på de senaste 2 åren förlorat båda mina föräldrar. Pappa gick sin värsta mardröm till mötes med en elak hjärntumör som påverkade honom mycket på olika plan. Han blev beroende av andra och i stort behov av hjälp. Mamma däremot hade bröstcancer med spridning och var sig själv ända in i det sista.
Två olika öden. Så olika men ändå väldigt lika.

tisdag 17 september 2013

Som en hängbjörk

Jag känner mig som en hängbjörk. Ledsen och lite hängig, den minsta lilla vind får mina grenar att svaja. Jag känner mig inte direkt i balans och reagerar på konstiga saker. Det var länge sedan jag grät så mycket som jag gjort i dag. Jobbigt men även befriande.

Jag sänder en tanke till P som nyligen förlorat sin mamma i cancer. <3


onsdag 4 september 2013

Det känns tomt och konstigt

För ett tag sedan blev jag uppringd för ett eftersamtal, det var x antal veckor sedan pappa gick bort. Jag hade nästan inget att ta upp förutom denna enorma tomhet och saknad jag känner. Det var länge sedan mina far- och morföräldrar gick bort, jag har inga syskon och nu har båda mina föräldrar gått bort i alldeles för unga år. Även om jag är gift och har en extrafamilj så känns det oerhört tomt. En klok kvinna varnade mig för detta och nu vet jag precis vad hon menade.

måndag 2 september 2013

Länge sedan jag skrev


Det har varit en tuff period sedan pappa gick bort men nu har vi haft begravning och kan andas ut. Klart jag vill ha min pappa i livet men inte till vilket pris som helst. Genom det snabba slutet på sjukdomstiden han fick så slapp han lida. Jag tar det med mig och försöker fokusera på att ta hand om mig själv. En del i det var att åka till norrland och bara vara. En lugnare jag är tillbaka i vardagslivet igen.