Tårar

I dag blev det många tårar. Nu i efterhand känns det skönt att fått gråta ordentligt. Det är så mycket cancer och andra sjukdomar kring mig. Ibland blir det bara för mycket.

Mors dag

Jag gillade mors dag, att ge något fint till mamma och uppmärksamma henne lite extra. Nu känns dagen mest som en pina, en stor fet påminnelse att jag inte har min mamma kvar i livet.

Skillnad

Det är stor skillnad kring föräldrarnas sjukdomsbilder. Mamma var sig själv ända in i slutet när hon drabbades av bröstcancer med spridning. Pappas elakartade hjärntumör påverkar på så många olika sätt. Tumören växer och trycker, flera operationer har rubbat/skadat funktioner mm. Det är alltid jobbig att vara anhörig till en sjuk person men det här tar verkligen på krafterna.

Motivation

Periodvis har jag inte tagit hand om mig så bra. Träning och bra mat har inte varit så prioriterat mitt i allt elände. Nu känner jag att jag har blivit bättre på att tänka på mig själv och ska göra ett ryck med den onödiga vikten som jag lagt på mig. Som motivation har jag fått en fin ram och komponenter av mitt hjärta. Jag kan stolt säga att jag har med hjälp byggt ihop cykeln själv. Premiärturen gick på Söderåsen i lördags och jag är väldigt nöjd.

Pappa som liten

Svårt att vara anhörig

Att vara anhörig till en person med elakartad hjärntumör är inte lätt. Jag får intala mig att det är tumören som talar när personlighetsförändringarna blir större och ställer till problem.
Som anhörig får man känna av den sjukes frustration och svajiga humör samtidigt som man ska hantera sin egen sorg och hjälplöshet. Det tär på en mer än man vill inse.