God jul

Önskar er alla en god jul och ett gott nytt år

Sorg

Jag har varit stark och tapper länge men nu har mina murar rämnat och jag blir ledsen för minsta lilla. Dagens insikt handlar om att gå tillbaka och sörja färdigt, om jag kan kalla det så. Mitt i sorgen över mamma så blev min pappa allvarligt sjuk och behövde mig.
Jag måste ta mig tid att sörja min mamma innan jag kan gå vidare. Sen finns det många känslor kring min pappas bortgång men de får vänta tills jag är redo. En sak i taget...

En till?

Jag funderar på att göra en tatuering till. Nu när pappa också försvunnit vill jag få ett avslut på allt som varit och gå vidare. Tänker mig en symbol för nystart men ingen fågel Fenix som är väldigt vanlig.

Ett steg framåt

I kväll har jag varit duktig och sorterat en del av mammas grejer som jag inte orkat ta tag i tidigare. Nu kändes det som jag var redo för mycket men inte allt. Jag har fortfarande kvar den vita papperspåsen som jag fick plocka ihop mammas tillhörigheter från sjukhuset i. Där ligger bl a hennes handväska som jag inte orkar titta i. Påsen får stå till en annan dag då jag orkar ta nästa steg.

Nu blir det jul igen

Jag vet inte om julen är värd all press och stress. Jag är i alla fall inte redo för julen. Det känns bara som något jobbigt som jag vill hoppa över. Andra pratar om hur och när de ska träffa sina familjer och jag har ingen familj kvar. Ännu en käftsmäll som påminner om den hårda verkligheten.

Mamma

Jag saknar min mamma så mycket. De senaste dagarna har jag gjort mycket som väckt minnen från förr. 

Hur mår jag egentligen?

Jag fick frågan i går och detta är mitt svar.

Som en bergodalbana

Vissa dagar känner jag mig tacksam och ganska glad, andra så vill jag bara slå nån på käften och skrika ut min ilska. Allt är så jävla orättvist. Vad har jag gjort för att förtjäna all denna skit?! Sen är det klart att jag lugnar ner mig, jag är bara arg och ledsen en stund. Det kunde ju varit värre...

Mammas födelsedag

I dag skulle det varit mammas 56-årsdag. Nu är det över 2 år sedan hon somnade in men saknaden är fortfarande påtaglig. Jag känner mig ganska vilsen utan henne.

Jag tänder ett ljus och minns min mamma som en otrolig kämpe. Vid motgångar tänker jag på hennes otroliga vilja och kämpar på. Även om du inte är med mig mamma, så vet jag att du är stolt över mig.

Energitjuvar

Energitjuvar finns det gott om. Snälla låt mig vara i fred! Jag behöver min energi för att orka med mitt. Många dagar kan jag låta saker rinna av mig men nu känner jag mig försvarslös.

Jag ropade hej innan jag var över bäcken

När jag trodde att nästan allt det praktiska var löst så dyker det upp nya saker. Jag orkar inte mer! Med facit i hand så skulle min far haft en godman från början av sjukdomstiden. Nu har jag fått reda ut saker som han inte förstod sig på och inte fattade att han behövde få hjälp med.
Håll tummarna för att jag slipper fler jobbiga överraskningar.

Paus av Alf Henrikson

Paus

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag
 men ibland blir den aldrig densamma mer.

Tacksam

Till och från under åren har jag haft sömnproblem och efter sommarens vak vid pappas dödsbädd var det helt hopplöst. Nu har lite tid gått och saker börjar falla på plats. Jag känner mig väldigt tacksam och glad för jag kan sova igen. Peppar peppar....

Avslappnad

Det var jobbiga och sorgsna månader medan pappa var sjuk. Det är klart att jag är ledsen nu men det är även en stor del lättnad. Andra säger att det syns på mig, att jag är mer avslappnad.

Tragiska öden

När pappa var 30 år förlorade han sin pappa i cancer. Nu är jag 32 och har på de senaste 2 åren förlorat båda mina föräldrar. Pappa gick sin värsta mardröm till mötes med en elak hjärntumör som påverkade honom mycket på olika plan. Han blev beroende av andra och i stort behov av hjälp. Mamma däremot hade bröstcancer med spridning och var sig själv ända in i det sista.
Två olika öden. Så olika men ändå väldigt lika.

Som en hängbjörk

Jag känner mig som en hängbjörk. Ledsen och lite hängig, den minsta lilla vind får mina grenar att svaja. Jag känner mig inte direkt i balans och reagerar på konstiga saker. Det var länge sedan jag grät så mycket som jag gjort i dag. Jobbigt men även befriande.

Jag sänder en tanke till P som nyligen förlorat sin mamma i cancer. <3

Det känns tomt och konstigt

För ett tag sedan blev jag uppringd för ett eftersamtal, det var x antal veckor sedan pappa gick bort. Jag hade nästan inget att ta upp förutom denna enorma tomhet och saknad jag känner. Det var länge sedan mina far- och morföräldrar gick bort, jag har inga syskon och nu har båda mina föräldrar gått bort i alldeles för unga år. Även om jag är gift och har en extrafamilj så känns det oerhört tomt. En klok kvinna varnade mig för detta och nu vet jag precis vad hon menade.

Länge sedan jag skrev

Det har varit en tuff period sedan pappa gick bort men nu har vi haft begravning och kan andas ut. Klart jag vill ha min pappa i livet men inte till vilket pris som helst. Genom det snabba slutet på sjukdomstiden han fick så slapp han lida. Jag tar det med mig och försöker fokusera på att ta hand om mig själv. En del i det var att åka till norrland och bara vara. En lugnare jag är tillbaka i vardagslivet igen.

Samma dödsdatum

Det blev som jag inte ville ha det, de gick bort på samma datum. Nu får jag skapa mitt eget sätt att se på det. Jag tror att pappa hade sagt att det blev skonsamt och bra för min del.

Begravningsplanering

Vid denna tiden för 2 år sedan hade jag pappa hemma hos mig och vi planerade mammas begravning. Nu planerar jag hans... Det känns så jävla orättvist.

Hängig

Jag känner mig ungefär som hunden på tavlan. Luften har gått ur mig.

Dyster påminnelse

I dag var dödsannonsen i tidningen. Ännu en dyster påminnelse om den sorgliga verkligheten.

Hemma igen

Nu har jag kommit hem och sovit i min egen säng. Det känns bra. Tyvärr har en elak förkylning satt klorna i mig men jag behöver ju koppla av.

Han har lämnat oss i sorg

Lungt och fridfullt somnade min pappa in i onsdags.

Nu sover sorg, av Nils Ferlin

Hoppas det inte blir samma datum

Mammas dödsdag närmar sig och pappa krigar vidare. Jag hoppas att det inte blir samma dag, vill minnas dem var för sig. Två olika personer, två olika relationer.

Min natt

Ena stunden vakar jag hos min far och sen står jag på macken och kan inte bestämma vilken cola jag ska köpa. Av alla dessa namn som står på dem känns inget riktigt rätt. Sen hittar jag en Amanda och tänker på min kusin. Tar henne med mig och får lite mer kraft innan jag återvänder till sjukhuset.

Han tas sakta ifrån mig

Pappa kämpar på. Hans hjärta är friskt och starkt. Sjukdomen har tärt på honom men han ger inte upp. Långsamt blir han sämre och sämre. Det är ett öde som inte är värdigt, rent plågsamt. Men vi tar en dag i taget, tills han får frid efter kampen.

- Ja men faktum är att

Pappas tumör håller på att vinna kampen. Han kan inte prata med oss utan har sista dagarna mest svarat med några ljud, skakat på huvudet, blinkat med ögat eller kramat med handen. I går blev jag så förvånad då han plötsligt sa: -Ja men faktum är att..... Sen slöt han ögonen och somnade igen. Jag undrar om det är det sista jag kommer att ha hört honom säga.

Tack A!

När mamma hade gått bort fick jag ett sms av en vän. Hon sa åt mig att läsa en låttext av Ted Gärdestad.

För kärlekens skull av Ted Gärdestad

Utanför fönstret slår våren ut.
Marken blir grön igen.
Allt som var dött, väcks till liv,
det kan också vi
Mm..
Så länge vi andas.
Ute till havs styr en fiskebåt.
Längs en fri horisont.
Den gungar så tryggt in mot hamn
som jag i din famn.
Mm..
Så länge vi älskar.

Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.

Högt på ett berg står en katedral,
och pekar upp mot skyn.
Men det är för himlen i dig,
och jorden i mig
Mm..
Vi älskar varandra.

Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.

Mmmm...

Lyser som guld, för kärlekens skull
Lyser på oss, för kärlekens skull

Olustig känsla

Jag hoppas ni haft en trevlig midsommar. Min har haft en olustig känsla kring sig och fått mig att känna mig rastlös. För 2 år sedan fick vi veta att mammas liv hastig gick mot sitt slut, cancern vann kampen ett antal dagar senare. Nu ligger min pappa på sjukhus och jag undrar om hans elaka tumör snart tar honom ifrån mig. Han har blivit lite piggare nu men just sammanträffandet med midsommar frambringar en olustig känsla.

Besked

He lives to die another day....
but not that far away.

Störd sömn

Många tankar. Många känslor. Min sömn blir störd och vardagen påverkas.

Ett tecken?

Året mamma dog fick min ena kusin sitt första barn. Nu har samma kusin fått sitt andra barn. Jag är inte troende eller skrocking men jag tar det som ett tecken.

Återigen denna väntan

En vän till föräldrarna kallar det psykisk terror, att jag återigen går och väntar på prov- och röntgensvar. Jag kan själv se försämringarna hos pappa så svaren är troligen inte bra.
Jag börjar vara van, kan man säga så?! Jag har varit här förr och hetsar inte upp mig så mycket men samtidigt är jag trött och slut så minsta lilla tar på mig.

Tårar

I dag blev det många tårar. Nu i efterhand känns det skönt att fått gråta ordentligt. Det är så mycket cancer och andra sjukdomar kring mig. Ibland blir det bara för mycket.

Mors dag

Jag gillade mors dag, att ge något fint till mamma och uppmärksamma henne lite extra. Nu känns dagen mest som en pina, en stor fet påminnelse att jag inte har min mamma kvar i livet.

Skillnad

Det är stor skillnad kring föräldrarnas sjukdomsbilder. Mamma var sig själv ända in i slutet när hon drabbades av bröstcancer med spridning. Pappas elakartade hjärntumör påverkar på så många olika sätt. Tumören växer och trycker, flera operationer har rubbat/skadat funktioner mm. Det är alltid jobbig att vara anhörig till en sjuk person men det här tar verkligen på krafterna.

Motivation

Periodvis har jag inte tagit hand om mig så bra. Träning och bra mat har inte varit så prioriterat mitt i allt elände. Nu känner jag att jag har blivit bättre på att tänka på mig själv och ska göra ett ryck med den onödiga vikten som jag lagt på mig. Som motivation har jag fått en fin ram och komponenter av mitt hjärta. Jag kan stolt säga att jag har med hjälp byggt ihop cykeln själv. Premiärturen gick på Söderåsen i lördags och jag är väldigt nöjd.

Pappa som liten

Svårt att vara anhörig

Att vara anhörig till en person med elakartad hjärntumör är inte lätt. Jag får intala mig att det är tumören som talar när personlighetsförändringarna blir större och ställer till problem.
Som anhörig får man känna av den sjukes frustration och svajiga humör samtidigt som man ska hantera sin egen sorg och hjälplöshet. Det tär på en mer än man vill inse.

Jag som liten

Bredvid pappas säng på sjukhuset står detta foto.

Tack för gästfriheten!

Jag sov hos min morbror i natt. Det händer nån gång då och då vid alla dessa sjukhusbesök eller då jag är på genomresa. När allt lugnat ner sig ska jag åka och hälsa på min morbror, på riktigt. Sitta ner och prata utan tider att passa, fråga lite om mamma som liten och få se på lite foton.
Vill bara säga Tack för att jag får stanna till i ditt trygga hem när allt annat känns oroligt.

Kontraster

Började veckan i fjällen och avslutade hemma i bokskogen med blommande vitsippor. Vårt land har mycket att erbjuda. Jag uppskattar det mesta men ibland så svär jag över att Sverige är så långt.

Miljöombyte

Försöker ta hand om mig själv och åker till fjällen för det bästa miljöombytet. Fjälluft och lugn är precis vad jag behöver.

Trött

Jag känner mig trött och kraftlös. Det sliter på mig att återigen leva i skuggan av cancern. När är nästa röntgen, biter cellgifterna osv. Det känns hela tiden som man väntar på något.

Något roligt mitt i eländet

En nära vän har precis fått en liten son som jag träffade för första gången i dag <3

Lägg till bildtext

Frustration

I dag känner jag mig frustrerad. Varför kan saker inte vara enkla för en gångs skull?! Som anhörig till en person med hjärntumör kan enkla saker bli stora och svåra. Sen ska man inte bara hantera detta utan även ha kontakt med t ex försäkringskassan som inte vinner några pluspoäng. Okej, vi i Sverige har det ändå bra och blir hjälpta men när det strular kan man inte annat än bli frustrerad och upprörd.

Varm i hjärtat

När mamma gick bort gav jag hennes paltgryta till min kusin. I dag fick jag denna bild med texten: "Din mamma guidar mig i paltkoket". Det känns bra att hennes saker kommer till användning och jag blir varm i hjärtat när fler än jag minns min mamma.

Flytta fokus

I många år har mitt fokus ofta legat på allt annat än mig själv. Men nu ska det bli ändring på det. Jag måste vara viktigast för mig själv. Jag och mina intressen ska stå i fokus.

Så här känns det i dag

Det kryper i kroppen, jag känner mig otålig och längtar någon annan stans.

Försämring

Det är lite jobbigt nu. Pappa försämras och det är inget jag kan göra. Tumören växer och trycker så att bl a motorik och talförmågan försämras. Alla försämringar är jobbiga men det värsta är nog personlighetsförändringarna. Det börjar kännas som min pappa är borta. Klangen i hans röst, sättet att prata osv, det är inte samma. Försämringarna har blivit kraftigare på slutet men läkarna tror att han blir lite bättre av medicineringen som pågår. Vi får vänta och se.

Ljuspunkter mitt i allt jobbigt

Barn, hundar och snö gör mig glad. Barn är så härliga med sin nyfikenhet på sin omgivning, nåt vi andra kanske tröttnat på eller tar för givet. Hundars villkorslösa kärlek kan få de deppigaste dagar att bli mycket bättre. Snö lyser upp tillvaron och är ett måste i mitt liv.

Livets gång

En kollegas pappa har nyligen gått bort och han får hjälpa sin mamma en hel del. Det är tufft att behöva ta hand om sina föräldrar enas vi om. Det enda som känns lite fel är att kollegan är lika gammal som min mamma var. Det är vid den åldern man kan få bli förälder åt sina föräldrar, inte i så unga år som jag. Känns lite orättvist, men det är väl så livet är.

Paket från norr

 

I dag fick jag ett paket med godsaker som jag saknar i Skåneland. Nu ska vi äta Kåge-kaka och dricka Portello. Tusen tack B och C! 

Pappas födelsedag

Snart är det 1 månad kvar tills pappa fyller 55 år. I fjol när han blev sjuk trodde vi aldrig att han skulle få uppleva den dagen. Vi är inte där än (peppar peppar ta i trä) men det finns hopp...

Hur mycket ska man göra för andra?!

Vissa saker gör man för andra för att man är snäll, andra för att man tycker synd om någon och ibland för att man känner sig tvungen. Hur vet man var sin gräns är? När är det dags att säga: -Nej, jag kan inte hjälpa dig!

Semester

I många år har jag lagt mina semesterdagar på att åka hem till mamma. Det har alltid, på olika sätt, handlat om cancer. Jag känner mig i behov av semester, riktig avkoppling. Vi har bokat in en resa i vår. Jag längtar tills dess. Det finns så mycket som jag vill se i Sverige och övriga världen men tyvärr så räcker varken tid eller pengar till allt.

Send Me An Angel, Scorpions

Wise man said just walk this way
To the dawn of the light
The wind will blow into your face
As the years pass you by

Hear this voice from deep inside
It's the call of your heart
Close your eyes and you will find
Passage out of the dark

Here I am
Will you send me an angel
Here I am
In the land of the morning star

Wise man said just find your place
In the eye of the storm
Seek the roses along the way
Just beware of the thorns

Here I am
Will you send me an angel
Here I am
In the land of the morning star

Wise man said just raise your hand
And reach out for the spell
Find the door to the promised land
Just believe in yourself

Hear this voice from deep inside
It's the call of your heart
Close your eyes and you will find
The way out of the dark

Here I am
Will you send me an angel
Here I am
In the land of the morning star
Here I am
Will you send me an angel
Here I am
In the land of the morning star

Mitt stöd i livet

I en värld där mycket känns orättvist och eländigt känns det oerhört bra att ha hittat kärleken. Jag har någon att lita på och söka tröst hos när det blåser kallt.

Hur hanterar du din pappas sjukdom?

Förra veckan fick jag frågan hur jag hanterar pappas allvarliga sjukdom så nära inpå mammas bortgång. Jag hade inget bra svar då och inte heller nu då jag funderat lite. Det är bara något som jag måste ta mig igenom. Det är mycket som är annorlunda denna gången och jag ser till mitt eget bästa på ett bättre sätt.

Ringa mamma

När försvinner reflexen att vilja ringa sin döda mamma? Den dyker upp lite då och då. Jag har än inte hjärta att radera hennes nummer i mobilen. 

En jobbig tid

Att mamma först hade bröstcancer och att det spred sig var ju ingen hemlighet. Men det hennes läkare sa till mig 16 månader innan hon gick bort, det visste bara jag. När jag fick det beskedet var det som någon ryckte undan mattan jag stod på. Jag grät hejdlöst och började sörja redan då. Inför mamma var jag stark och hjälpsam, den pålitliga dottern. Det kändes så oerhört orättvist att hon skulle försvinna när vi jobbat så hårt på vår relation och verkligen kommit varandra riktigt nära igen. När hon sen dog hade jag gråtit så mycket att tårarna tog slut. Jag kände mig nog mest avdomnad och trött.

Jag vill passa på att tacka alla som stöttade mig under denna jobbiga tid.

Mammas önskan

Ingen fick veta, bara jag. En börda men även värdefull information. Hon ville kämpa dag för dag. Ingen skulle få veta för risken var att folk behandlade henne annorlunda och det enda mamma ville ha var lugn och ro. Att kunna få umgås med nära och kära utan så stort fokus på hennes sjukdom.

Mamma
Jag känner att det var helt rätt att följa din önskan. Sen att det gick så oerhört fort att du försvann, det är jag i dag tacksam för. Du slapp ett utdraget lidande.

Tips

Cancerkompisar - Nätverket för dig som anhörig

http://www.cancerkompisar.se/

Flickan från förr

Jag har tittat på lite gamla foton och drömmer mig tillbaka till tiden utan måsten, ansvar och liknande.

Torrpaddling med kusinerna, jag längst fram.

Jag gillade skotrar redan då, här med pappas Yamaha.

Cancer

Jag hatar ordet cancer! Får kalla kårar bara jag hör det. Nu har en annan människa, som är viktig för mig, blivit drabbad. Lyckligtvis är det en lindrigare variant. Stor kram till dig!!

Funderingar

En fd kollega, lika gammal som mig, har börjat studera och trivs verkligen med att gå vidare i livet. Hans satsning på utbildning får mig att fundera över min framtid, för det är långt kvar till pensionen.

Mammas bil

Vi har kvar mammas gamla toyota som andra bil men borde nog byta ut den mot något nyare. Det känns svårt att göra oss av med den men vi måste tänka på säkerheten i och med att vi kör så mycket. Jag får helt enkelt tänka att mamma hade velat att vi åkte säkert.

Långt från släkten

I går kväll pratade jag med en av mina kusiner i norr, saknar henne och alla andra så mycket. Om jag kunde bestämma så skulle Skåne och Norrland sitta ihop så att vi inte var så långt ifrån varandra. Det skulle även vara bra med mer semester så att jag och min sambo kunde se mer av världen och besöka min släkt utan att behöva välja bort det ena för att tiden inte räcker till.

Utmaningar på jobbet

Det dyker upp fler utmaningar på jobbet och jag njuter. Det var ett tag sedan jag hade så roligt på jobbet.

Saknar snön

När jag sover så drömmer jag att det snöar och jag blir så besviken när jag tittar ut och ser gråvädret. 

Pappa

Nu har pappa piggat på sig lite så vi kan andas ut för en stund men det dyker snabbt upp tankar kring hur länge han ska orka. Han lever själv en dag i taget men jag har svårt med det. Svårt att inte tänka på det jobbiga som väntar oss.